Vilken underbar dag!
På eftermiddagen var jag till sjukgymnasten som konstaterade att hon är mycket nöjd med hälsenans och musklernas utseende och funktion. Det går i helt rätt riktning och hon ser inga som helst hinder för att jag ska kunna komma tillbaka helt och hållet.
Det jag fortfarande har problem med är instabilitet i fotleden vilket jag särskilt känner när jag går på ojämnt underlag - en promenad på grusväg gör helt enkelt ont. Ett annat problem är rörligheten. Hälsenan är fortfarande kort och jag märker det särskilt när jag ska göra något med böjda ben - tex gå ner djupt i knäna - där tar det stopp. För att hjälpa utvecklingen av de två delarna ska jag köra balansträning och stretcha vaden och övriga muskler i benet varje dag. Jag har ju en balansplatta i vardagsrummet så det är bara att kombinera TV-tittandet med träning.
Det andra som återstår är givetvis muskelstyrkan i vaden. Höger vad är fortfarande mycket svagare än vänster så det är dags att lägga på vikter i tåhävningarna men fortfarande med fokus på att gå upp så långt som möjligt på tå för att komma åt hela muskeln.
Tydligen ska man räkna med att det tar ett år innan hela muskelstyrkan är tillbaka. Det har de minsann inte kläckt ur sig tidigare! Nåja, det spelar ingen roll för...
Jag får spela volleyboll!! :o) Jag frågade och hon sa att nu kan jag visst börja prova på lite lätt. Jag bör fortfarande inte tävla eftersom jag måste kunna avbryta och kanske inte "offra mig" på alla bollar som jag brukar. Men hälsenan ska inte kunna gå av igen så det är lugnt. Däremot kan jag få ont och bli svullen så jag får se upp lite med det helt enkelt. Beachvolleyboll tycker hon att jag inte ska räkna med att vara tillbaka förrän "till sommaren". Jag tolkar det som ett år efter operation vilket ju är 27 april så jag kan vara mer på den traditionella invigningen av utomhus-beach första maj :o)
Så - idag var jag alltså för första gången på såååå länge med på volleybollplanen inte bara för att bolla utan faktiskt för att spela. Åh, vad jag har saknat det. Spelet och umgänget - underbart att vara tillbaka :-) Jag var med en timma av två vilket nog var ganska lagom eftersom jag började kliva snett när det var några minuter kvar men det kändes riktigt bra. Jag kände mig lite begränsad eftersom jag inte kände att jag kunde slänga mig, göra tvära vändningar eller ens vara särskilt snabb men jag hade inte så höga förväntningar och med dem som grund så gick det hur bra som helst.
Nu efteråt känner jag av i foten att den gjort något den inte är van vid men så länge jag inte har ont flera dagar ska det vara lugnt.
Hurra!!!
