Nu är det sommar igen och ett år, två månader och två veckor sedan hälsenan gick av.
Överansträngningen och inflammationen jag fick börjar äntligen ge med sig och jag kan jogga hyfsat utan att få särskilt ont. Det funkar fortfarande inte med långa turer eller långpromenader men cykla går bra och till min stora stora lycka går det nu alldeles utmärkt att spela beachvolleyboll :o) Jag premiärspelade på nationaldagen och har spelat några gånger efter det och i foten känns det bara bra.
Underbart, härligt, fantastiskt vilken lycka!!
Den här sommaren ska jag njuta extra mycket av att kunna göra allt det där som jag inte kunde göra ifjol - jag ska paddla kajak, spela beach och traska runt i naturen och fjällvärlden. Härligt!
Den 21 april i år ringde jag sjukgymnasten - alltså precis ett år efter skadan. Det hade då gått tre månader efter att jag fått den nya diagnosen (kronisk akilles tendinos) och nytt rehab-program. Hon sa att jag försiktigt kunde börja träna igen men inte spela beach och se sommaren som en rehab-period.
Jag har mycket lydigt tagit det försiktigt men provat mer och mer och jag tänker att så länge jag inte får bestående ont så är det nog lugnt. Jag ska också fortsätta med excentriska tåhävningar ett par gånger i veckan vilket jag tyvärr inte gjort på ett tag nu. Över huvudtaget är det dåligt med rehab-träning just nu, det är svårt att motivera sig när jag kan göra så mycket annat som är roligare. Men eftersom jag förstått att fortsatt rehab är viktig även långt efter skadan ska jag försöka bättra mig på den punkten.
Men framförallt ska jag njuta :o)
Ha en skön sommar!
