Ett år senare...

Nu är det sommar igen och ett år, två månader och två veckor sedan hälsenan gick av.

Överansträngningen och inflammationen jag fick börjar äntligen ge med sig och jag kan jogga hyfsat utan att få särskilt ont. Det funkar fortfarande inte med långa turer eller långpromenader men cykla går bra och till min stora stora lycka går det nu alldeles utmärkt att spela beachvolleyboll :o) Jag premiärspelade på nationaldagen och har spelat några gånger efter det och i foten känns det bara bra.

Underbart, härligt, fantastiskt vilken lycka!!

Den här sommaren ska jag njuta extra mycket av att kunna göra allt det där som jag inte kunde göra ifjol - jag ska paddla kajak, spela beach och traska runt i naturen och fjällvärlden. Härligt!

Den 21 april i år ringde jag sjukgymnasten - alltså precis ett år efter skadan. Det hade då gått tre månader efter att jag fått den nya diagnosen (kronisk akilles tendinos) och nytt rehab-program. Hon sa att jag försiktigt kunde börja träna igen men inte spela beach och se sommaren som en rehab-period.

Jag har mycket lydigt tagit det försiktigt men provat mer och mer och jag tänker att så länge jag inte får bestående ont så är det nog lugnt. Jag ska också fortsätta med excentriska tåhävningar ett par gånger i veckan vilket jag tyvärr inte gjort på ett tag nu. Över huvudtaget är det dåligt med rehab-träning just nu, det är svårt att motivera sig när jag kan göra så mycket annat som är roligare. Men eftersom jag förstått att fortsatt rehab är viktig även långt efter skadan ska jag försöka bättra mig på den punkten.

Men framförallt ska jag njuta :o)

Ha en skön sommar!

Kronisk akilles tendinos

Så... min lilla överansträngning förvandlades till kronisk inflammation. Man kan ju inte gilla ordet kroniskt i sådana här sammanhang men det betyder ju faktiskt inte livslång. Bara långvarig...

Jag var till sjukgymnasten igår och efter redogörande med en fotkunnig kollega föll domen. Det fina i kråksången är att det ska gå att bli av med så nu blir det åter till rehab. Fast bara excentriska tåhävningar. Upp på friska ner på onda. Och ont ska det göra - eller smärtsamt som de uttryckte sig. Låter väl skojigt va! Två gånger om dagen 3x15 i 12 veckor. Håhåjaja. Och inget hopptränande eller annat farligt - Ajabaja!

Kära volleyboll - När ska vi återförenas? Om 12 veckor kanske? Men min syster som alldeles samma dag tog sin examen som sjukgymnast tröstade mig med att det kan gå mycket snabbare än så. Kanske bara 8 veckor :) Skam den som ger sig! Dessutom tipsade hon om att stoppa kilar i skorna igen för att avlasta hälsenan så jag provar det också.

Nu håller vi tummarna för att det här ska funka och det snabbt!