6 månader!

Igår var det 6 månader sedan jag låg på operationsbordet och hälsenan syddes ihop :o) Det innebär att jag, enligt de prognoser jag fick direkt efter skadan, ska kunna påbörja återgång till idrott idag. Är det inte fantastiskt!

Jag firade dagen med rehab-träning i höstsolen och en joggingrunda på hela 16 minuter i spåret, visserligen gick jag då och då men landade i alla fall på en medelhastighet på nästan 8 km/h - jag är sååå nöjd :) Dessutom känner jag äntligen att jag kan ta långpromenader så nu ska jag passa på allt vad jag orkar så länge solen skiner att gå ut och njuta av livet och naturen ju som är vacker nu precis som alla andra tider på året.

När det gäller övrig träning så tänker jag ta det steg för steg. För några veckor sedan var jag och bollade lite med mina vänner på volleybollplanen före träningen men efter det fick jag väldigt ont i fotleden så jag började träna leden extra med balansövningar och utfall på ojämnt underlag. Nu i veckan var jag tillbaka och jag var både försiktigare och stadigare och hade inte alls ont efteråt. För att se om jag verkligen börjar närma mig återgång till volleyboll och så småningom squash (som känns snäppet farligare) så skuggspelade jag lite igår. Jag hoppade runt och tog baggermottag, passade och slog och det kändes nästan helt som vanligt. Den rörelse som kändes mest osäker var att kliva bakåt så det ska jag träna på. Det känns som att jag nu kan ge mig på att börja träna spänst på riktigt också så att det blir som jag planerat, att jag kommer tillbaka med mer spänst än jag hade innan. (Den var inte mycket att hänga i gran om man säger så...)

Till veckan tänkte jag försöka mig på klätterväggen - det måste vara utmärkt vadträning. Jag provade även det för ett par veckor sedan men tog mig bara halva väggen upp. Men sedan jag började kämpa med att gå upp allt vad jag orkar i tåhävningarna har det hänt mycket med vadmuskeln. Idag fick jag hjälp med att ta ett kort och det ser ju riktigt lovande ut eller hur!

Högern är fortfarande mindre och slappare men det närmar sig...

Missöde på cykeln och promenad på prov

Det har regnat och regnat och regnat så i söndags när jag kom ut och solen tittade fram blev jag så lycklig att jag bestämde mig för att ta en ordentlig cykeltur. Bara några hundra meter från mitt hem kom jag dock till den första uppförsbacken, ställde mig på tramporna och tjoff - bang - AAJJ!! Jag halkade av tramporna som följde upp det hela med att smälla rakt in i benet. På höger sida, precis ovanför hälsenan... Det gjorde nåt så fruktansvärt ont och jag blev både orolig och arg på mig själv för att jag varit så klantig. Så oerhört onödigt. Men ingenting gick i alla fall av så jag fortsatte bestämt på min cykeltur. Jag hade tänkt köra rehab också men när jag klev av cykeln märkte jag att det gjorde jätteont att gå så jag fortsatte cykla ett tag till istället...

Några dagar senare upptäckte syrran att jag förutom skrapsår hade ett stort blåmärke som börjar precis i överkanten av ärret. Tjusigt värre... Så. Om tramporna är blöta - stå för allt i världen inte upp och cykla! Ska försöka komma ihåg det...

Tjusigt va!

Syrran upptäckte det när hon skulle massera mina vader och förutom det noterade hon att inte bara vadmuskeln utan muskeln på framsidan också var mycket mindre än på det andra benet. Hon kommenterade att hon brukar få träningsvärk där när hon promenerar, och när jag tänker efter har jag ju nästan slutat promenera. Jag har cyklat så mycket på sista tiden att det knappt blir nåt gående allt utom korta sträckor. Så i fredags tog jag en promenad och försökte tänka extra mycket på att trycka ifrån för att träna framsidan också. Tyvärr värkte det i hälsenan ganska direkt men jag höll ut och gick i nästan en halvtimma innan jag lade ner för dagen. Jag kan väl tillägga att jag tog denna promenad i regnet eftersom det har fortsatt regna tröstlöst även denna vecka...

Men! Helgen blev idel solsken och en promenad ner till älven i solen idag kändes många gånger bättre än torsdagens tappra försök. Jag kanske ska ge mig själv bättre förutsättningar i fortsättningen :o)

Fem månader

Efter fem månader och några dagar var jag så tillbaka hos sjukgymnasten. Det här var första gången vi var i träningslokalen hela tiden. Hon tittade på hur jag genomförde övningarna och framför allt måste jag se till att pressa så högt upp det bara går när jag gör tåhävningar. Jag som trodde jag kämpat bra, men vilken skillnad det blev! Efter att tidigare ha klarat 15 excentriska klarade jag nu bara max 7 och bara 10 på båda fötterna. Hon sa att om jag inte pressar upp på tårna till max så kommer jag inte åt hela muskeln och eftersom det blev sådan skillnad så tror jag henne.

Jag ska fortsätta med samma träning men fick ytterligare en sida med övningar, främst för resten av benen och bålen. Det gäller ju att få upp styrkan helt och hållet för att få tillbaka funktionen. Så nu blir det mycket lårträning framöver förutom vaden...

När det gäller joggandet sa hon att jag skulle träna på att trycka på mer och mer och variera med höga knän och så vidare, men fortfarande inte överanstränga mig. Jag tränar ganska mycket nu och jag känner mig ofta stel och ond i hälsenan på kvällarna och morgnarna. Jag tycker fortfarande att det är väldigt obekvämt att gå barfota så jag har fortfarande sandaler på mig hemma.

Lår, lår, lår mera lår och bål.