Det går bara framåt vilket ju är fantastiskt!
Under året som gått har jag varit tillbaka både på volleybollplanen och beachplanen. Jag är fortfarande uppmärksam på hur det känns i foten och tar det försiktigt så fort jag känner av nåt. Förutom det har jag börjat löpträna vilket har varit väldigt bra och det känns verkligen positivt. Under våren har jag för första gången (i mitt liv alltså) sprungit en mil och efter det har jag kommit ner till att springa milen på precis under 60 minuter. Det är sällan något problem med foten under löpturerna - jag märker direkt om det är något. Jag är inte precis någon löpare men jag är väldigt stolt över och nöjd med den träningen.
Ibland kan det fortfarande ömma eller sticka i området kring hälsenan, sådana dagar tar jag det lugnt och så går det snabbt över. Jag vill absolut inte drabbas av överansträngning och inflammation i hälsenan igen. Det är bara för onödigt. Kroppen och framför allt mina gamla skador säger snabbt till om jag tränat för mycket eller har nån förkylning i kroppen. Då är det bara att sova sig i form :-)
Jag har nästan full rörlighet i fotleden nu och känner ingen begränsning. Jag är fortfarande generellt svagare i höger ben än i vänster och orkar/vågar inte riktigt varken stå på tå på ett ben eller göra upphopp med högerfoten. Det blir till att ta tag i styrke- och spänstträningen nu i höst förutom att fortsätta springa och göra ännu roligare saker som att spela volleyboll. Det jag inte gjort sedan skadan är att spela squash så jag har fortfarande något "nytt" att se fram emot.
Det är verkligen roligt att så många hittar till min sida, har nytta av den och lämnar kommentarer. Tillsammans kan vi hålla den uppdaterad så att den kan fortsätta vara ett stöd och en källa till information för er som drabbas av hälseneruptur.
Ha en fortsatt varm och skön sommar!
