Det går bara framåt vilket ju är fantastiskt!
Under året som gått har jag varit tillbaka både på volleybollplanen och beachplanen. Jag är fortfarande uppmärksam på hur det känns i foten och tar det försiktigt så fort jag känner av nåt. Förutom det har jag börjat löpträna vilket har varit väldigt bra och det känns verkligen positivt. Under våren har jag för första gången (i mitt liv alltså) sprungit en mil och efter det har jag kommit ner till att springa milen på precis under 60 minuter. Det är sällan något problem med foten under löpturerna - jag märker direkt om det är något. Jag är inte precis någon löpare men jag är väldigt stolt över och nöjd med den träningen.
Ibland kan det fortfarande ömma eller sticka i området kring hälsenan, sådana dagar tar jag det lugnt och så går det snabbt över. Jag vill absolut inte drabbas av överansträngning och inflammation i hälsenan igen. Det är bara för onödigt. Kroppen och framför allt mina gamla skador säger snabbt till om jag tränat för mycket eller har nån förkylning i kroppen. Då är det bara att sova sig i form :-)
Jag har nästan full rörlighet i fotleden nu och känner ingen begränsning. Jag är fortfarande generellt svagare i höger ben än i vänster och orkar/vågar inte riktigt varken stå på tå på ett ben eller göra upphopp med högerfoten. Det blir till att ta tag i styrke- och spänstträningen nu i höst förutom att fortsätta springa och göra ännu roligare saker som att spela volleyboll. Det jag inte gjort sedan skadan är att spela squash så jag har fortfarande något "nytt" att se fram emot.
Det är verkligen roligt att så många hittar till min sida, har nytta av den och lämnar kommentarer. Tillsammans kan vi hålla den uppdaterad så att den kan fortsätta vara ett stöd och en källa till information för er som drabbas av hälseneruptur.
Ha en fortsatt varm och skön sommar!
Hej Anna,
SvaraRaderaLäste dina inlägg om din hälsena.Har själv en ortos, och skulle vilja
höra från dig ang. detta.
Vore tacksam om du kunde svara mig på:
segal.johnny50@gmail.com
Tack på förhand.
Min hälsena gick av första gången den 4 augusti i år. Den 4 oktober gick den av igen och denna gång opererades jag. Har nu sex veckor med gips framför mig och därefter ytterliga sex veckor med Walkerotros. Fem dagar hann jag med att få känna den underbara känslan av att slippa min "klumpfot". Nu ser jag fram mot dagarna mellan jul och nyår då jag får uppleva samma känsla igen...
SvaraRaderaKommer definitivt ha bättre tålamod och ta det lugnare efter borttagande av ortrosen nästa gång. Var för glad och ivrig över att komma igång för drygt en vecka sedan och råkade därför ut för detta grymma bakslag.
Aj!! Jag lider verkligen med dig.
SvaraRaderaHoppas att läkningen går bra och att du med din nya något mindre ivriga taktik kommer igång bra med rehabiliteringen och är tillbaka så snart det går men utan bakslag denna gång.
Håll ut!
Tack Anna
SvaraRaderaHar börjat dela upp resan i etapper, nästa vecka ta bort stygn och gipsa om
Om ytterligare två veckor gipsa om igen, osv.
Har läst de flesta inläggen i din blogg och känner så väl igen det du skriver.
Bra skrivet och informativt för alla som råkar ut för detta.
Hej, hittade detta forum när jag nu närmar mig en vecka efter en total hälseneruptur i mitt högra ben. Är kvinna , 42 år, relativt vältränad men hälsenan brast helt utan föraning under en militärträning. Genomgår nu konservativ behandling med walker ortos men läkarna menade först att jag ej fick stödja alls första 2 v. Låg nog lite för mycket stilla och vågade ej stödja men sedan säger sjukgymnasten att jag visst får stödja så länge ortosen är på. Nu tycker jag dock att det smärtar och dunkar väldigt i nedre delens av vaden när jag ska upp och gå? Har ni känt samma? Jag är lite orolig för propp men har ingen smärta vid liggande eller högläge. Är grymt orolig för reruptur och hur lång tid det ska ta inann jag kan gå vanligt igen...sommaren blir typ förstörd...
SvaraRaderaJag hade gips första två veckorna och fick då inte stödja alls. När jag vecka tre fick min otros började jag stödja och fick snabbt rejält ont. Hade inte haft någon smärta alls innan. Åkte in till akuten och konstaterade att det också var rejält svullet. Jag hade börjat stödja för mycket och fick rådet att ta det mycket lugnare med foten. Jag tog sputor mot blodpropp i jag tror hela första månaden.
SvaraRaderaDet jobbiga är att olika sjukhus har olika behandlingsmetoder. Här hemma opererar de nästa alla direkt.
Ja, jobbigt också när läkare och sjukgymnast säger olika. Sen har man ju ingen aning om hur ont man "ska ha", man har inget att jämföra med. Jag är otroligt rädd för reruptur förstås, kommer försöka ta det jättelugnt. Skönt ändå med otros sko istället för gips, man kan ju öppna och vädra eller klia lite nu när det blir extra varmt på sommaren.
RaderaTack för att du delar med dig av dina erfarenheter.
SvaraRaderaden 2 juli skulle bli en varm dag, på en sommar som inte riktigt kommit än, så jag var tidigt ute för att måla innan solen skulle skina på väggen.
Jag stod på en trappstol då ena sidan sjönk ner i jorden och jag ramlade. Det gjorde inte så ont, men jag kände att något var fel eftersom jag inte hade samma styrsel i högerfoten.
Jag fick med mig färgen in, tog en dusch, hann även att klippa mina tånaglar.
Jag tog bilen till vårdcentralen och fick en remiss till akuten, stannade till på vägen dit för att köpa batteri till hörapparaten. Pinsamt om jag inte fattar vad de säger.
På akuten på Mölndals sjukhus konstaterades det snabbt utan undersökning " Det blir ingen mer målning i år", som tur var min dotter hemma över sommaren så hon fick komma och köra bilen hem.
Idag tar jag bort sista kilen, tack vare denna bloggen så har jag lärt mig mycket. Kanske var det att jag fått en vagn två gånger på hälen som gjorde hälsenan svag?!
Jag älskar spinning, men förstår nu att det inte ligger i den närmaste framtiden för mig.
Men detta har varit en fantastisk "resa" på sitt sätt. Ryggmärgsbedövning får mig att känna hur de som är förlamade känner.
Denna bloggen har fått mig att inse att jag har precis startat resan mot att bli bra.
Johan Ljungqvist
Hindås
Gips och efter 5 dagar operation
Det är intressant att det kan vara så väldigt olika, det låter ju helt galet att du kunde göra allt det där med en hälseneruptur när jag själv bara låg och kved... Intressant också att du fick ryggmärgsbedövning när jag bara fick lokalbedövning. Det är verkligen olika både på hur det känns för oss som drabbas och hur behandlingen ser ut på olika sjukhus...
RaderaKul att du läser min blogg och delar med dig!
Anna
Ja nu är jag sjukskriven i minst 3 månader. 2015 är inte mitt år. Jag har kommit tillbaka till jobbet och jobbat 3 månader, när jag skall resa mig har jag ingen kraft i mina ben, det var bokstavligen sett att jag svept en kvarting och efter 10 min försöka gå där ifrån. Ingen kraft, jag tar tag i några fack, men när jag skall byta grepp då ramlar jag.
RaderaKommer upp på en stol och min jobbarkoleka tycker att jag svettas.
Vi gör AKUT, armarna bra leendet lika så. Talet var bra efter 10 min.
Tar mig till fikarummet och dricker vatten. Min jobbarkolega tycker att jag skall gå till vårdcentralen, men jag tar bilen hem. FEL, jag vet det nu.
Trodde kanske blodsockerfall eller TIA - Transitorisk Ischemisk Attack , när jag kom hem tog jag en spruta blodförtunnande som jag hade kvear.
Dagen efter så jobbade jag men åkte till Mölndals sjukhus för kontroll. Jag trodde att jag skulle komma hem samma dag, men röntgen visade att jag hade fått en skada på lilla hjärnan.
Jag fick stanna på sjukhus 3 + 2 dagar, jag fungerar och har alltid gjort till 100% (nästan i alla fall) Men jag blev sjukskriven i 3 månader.
Det jag har lärt mig och vill förmedla, åk till sjukhus direkt även om det är en TIA. 10% av de som får TIA får inom loppet av 48 timmar stroke.
När det gäller min hälsena så tränar jag på. Jag kan inte stå på tå på den skadade foten.
Nu när jag är sjukskriven går jag på gym 5 ggr per vecka