Nya övningar

Idag var jag till sjukgymnasten igen vilket alltid är en positiv upplevelse. Jag har fått nya utmanande övningar som kommer att ta ett tag innan jag klarar av och som jag själv sedan kan utveckla för att öka utmaningen tills jag ska tillbaka om fem veckor. Nu ska jag träna på saker som känns galna och väldigt avlägsna som att gå på tå och stå på ett ben på balansplatta och träna vaden exentriskt (dvs upp på båda och ner på skadade). Men tänk så bra för nu går det ju framåt i rask takt :-)

Jag sa att jag tyckte om att bada och hon tipsade om att jag kan göra allt möjligt i vattnet - göra tåhvävningar, träna på att gå och till och med springa! För jag väger ju så lite i vattnet. Så nu ska det bli bada av :o)

Gångutvecklingen fortsätter att gå utmärkt. Idag gick jag 750 meter på 12 minuter vilket innebar en medelhastighet på hela 3,74 km/h - det är fortfarande långsamt men en fantastisk utveckling från förra veckans 2,28 km/h.

Jag har också fått en ny vän... Visst har jag berättat att jag har en vän i Stockholm vars hälsena gick av bara 2 veckor efter min så vi har regelbunden kontakt för att se hur det går. Det är rätt intressant eftersom flera detaljer skiljer sig åt i behandlingarna. Hur som helst. I tisdags var jag och tränade. Min plan var att köra motionscykel och sedan simma lite men det visade sig att ett vattengympapass skulle börja precis när jag hade tänkt simma så jag testade att vara med på det istället. Det gick hur bra som helst! Det kändes verkligen skönt att våga ta i lite och givetvis ta det lite lugnt när det gjorde ont. Hur som helst så var det en karl med på passet som hade gått om mig i trappan innan och som kom ut från omklädningsrummet samtidigt som mig efteråt. Han frågade vad som hänt och det visade sig att hans hälsena gick av för tre år sedan! Även i hans fall var det volleyboll. Det var kul att se en så pigg och rörlig hälsenekompis för det gör att jag ser ljust på framtiden. Tyvärr hade han inte återgått till volleyboll och löpning för han ville inte återuppleva samma smärta men cyklade mycket istället. Han lovade att fråga hur det gick nästa gång vi sågs :)

Själv tänker jag absolut ta mig tillbaka till både löpningen och volleybollen. Det blir nog att jobba mycket både mentalt och fysiskt. Fysiskt för att helt enkelt få tillbaka styrkan och rörligheten (min plan är ju att återkomma med bättre spänst än någonsin) och mentalt för att våga och för att acceptera smärtan. Det är ju inte en alldeles smärtfri process det här men ska man bli bättre och bli av med smärtan är det bara att träna, träna, träna.

Mitt nya träningprogram: