En toppenhelg skulle det bli - en helg med massor av volleyboll med härliga människor på Eddahallen i Skellefteå.
Jag fick spela tre matcher och börja på en fjärde innan det small till... Jag sprang fram för att rädda en kort lobb över block men han inte fram utan ramlade ihop efter att det small till och gjorde ont under vaden. Min första tanke var: Vem är det som kastar in saker på plan!! Det var därifrån jag trodde smällen och smärtan kom ifrån. Ganska direkt kom någon som sett det hända springande och sa "Det var hälsenan!", ja - det var precis vad det var. Jag blev fantastiskt fint omhändertagen av alla volleybollspelare i närheten som bar bort mig till läktaren, någon ringde efter ambulans och någon annan höll mig sällskap tills de kom och hämtade mig. Jag har ingen aning om vilka de var men tack!
Så det blev en dag fylld av nya upplevelser:
Jag spelade volleyboll i Skellefteå (ny plats, inte sport).
Jag år lunch på Tre Kronor (som är kända för sitt Calskrove som jag dock inte gav mig på).
Min högra hälsena gick av.
Jag åkte ambulans.
Jag var på akuten i Skellefteå och fick gipsskena.
Jag var på akuten i Umeå och fick gipsskena (ja, en ny).
Jag fick alltså åka ambulans till akuten i Skellefteå iklädd volleybollstass inklusive stinkande knäskydd - precis den klädsel man vill ha när folk ska klämma en på vaderna... Ambulansmännen var väldigt trevliga och om man bortser från smärtan och vägarbetet vi guppade igenom var det en angenäm resa. Dessutom fick jag smärtstillande vilket ju var uppskattat :o)
På akuten blev jag flyttad till en säng och rullad in i gipsrummet och blev sedan lämnad ensam. Då var jag väldigt glad att jag tagit med mig en bok för annars hade jag blivit knäpp och mycket ledsnare eftersom jag i så fall inte haft nåt annat att roa mig med än att tänka på allt jag inte skulle kunna göra i sommar. Det gjorde mig tillräckligt ledsen även med bok. En sommar utan beachvolley :'-( Nåja, det blev i alla fall en del väntan i omgångar men kontentan blev att jovisst - hälsenan är av. Den ska opereras men inte i Skellefteå för jag är skriven i Umeå så kan jag ta mig dit möjligen? Ja, som det blev kom mina fina volleyboll vänner och hämtade mig och körde mig till akuten i Umeå där mina föräldrar tog över. Innan dess fick jag dock gipsskena vilket var otroligt skönt för smärtan lättade när vaden inte längre behövde försöka hålla i foten utan att nå den... Dessutom fick jag veta att jag skulle räkna med 6 månader innan jag kunde springa igen så, ja - ändra alla sommarplaner...
På akuten i Umeå fick jag träffa läkare direkt och bli undersökt igen. Att hälsenan är av konstaterar man genom att patienten (dvs jag) får ligga på mage och läkaren klämmer på vaden. Om foten inte rör sig är hälsenan av. Dessutom finns det en synlig och palperbar grop där hälsenan ska va. Givetvis jämför man fötterna men det var inte så mycket att tveka på i mitt fall. Operation ja men enligt bakjouren här som i Skellefteå inte akut men de bokade in tid för ultraljud och hos ortopeden på måndag morgon. Då blir det operation :) Ny gipsskena, mer smärtstillande och hem till mamma och pappa för att försöka sova...
Jag fick spela tre matcher och börja på en fjärde innan det small till... Jag sprang fram för att rädda en kort lobb över block men han inte fram utan ramlade ihop efter att det small till och gjorde ont under vaden. Min första tanke var: Vem är det som kastar in saker på plan!! Det var därifrån jag trodde smällen och smärtan kom ifrån. Ganska direkt kom någon som sett det hända springande och sa "Det var hälsenan!", ja - det var precis vad det var. Jag blev fantastiskt fint omhändertagen av alla volleybollspelare i närheten som bar bort mig till läktaren, någon ringde efter ambulans och någon annan höll mig sällskap tills de kom och hämtade mig. Jag har ingen aning om vilka de var men tack!
Så det blev en dag fylld av nya upplevelser:
Jag spelade volleyboll i Skellefteå (ny plats, inte sport).
Jag år lunch på Tre Kronor (som är kända för sitt Calskrove som jag dock inte gav mig på).
Min högra hälsena gick av.
Jag åkte ambulans.
Jag var på akuten i Skellefteå och fick gipsskena.
Jag var på akuten i Umeå och fick gipsskena (ja, en ny).
Jag fick alltså åka ambulans till akuten i Skellefteå iklädd volleybollstass inklusive stinkande knäskydd - precis den klädsel man vill ha när folk ska klämma en på vaderna... Ambulansmännen var väldigt trevliga och om man bortser från smärtan och vägarbetet vi guppade igenom var det en angenäm resa. Dessutom fick jag smärtstillande vilket ju var uppskattat :o)
På akuten blev jag flyttad till en säng och rullad in i gipsrummet och blev sedan lämnad ensam. Då var jag väldigt glad att jag tagit med mig en bok för annars hade jag blivit knäpp och mycket ledsnare eftersom jag i så fall inte haft nåt annat att roa mig med än att tänka på allt jag inte skulle kunna göra i sommar. Det gjorde mig tillräckligt ledsen även med bok. En sommar utan beachvolley :'-( Nåja, det blev i alla fall en del väntan i omgångar men kontentan blev att jovisst - hälsenan är av. Den ska opereras men inte i Skellefteå för jag är skriven i Umeå så kan jag ta mig dit möjligen? Ja, som det blev kom mina fina volleyboll vänner och hämtade mig och körde mig till akuten i Umeå där mina föräldrar tog över. Innan dess fick jag dock gipsskena vilket var otroligt skönt för smärtan lättade när vaden inte längre behövde försöka hålla i foten utan att nå den... Dessutom fick jag veta att jag skulle räkna med 6 månader innan jag kunde springa igen så, ja - ändra alla sommarplaner...
På akuten i Umeå fick jag träffa läkare direkt och bli undersökt igen. Att hälsenan är av konstaterar man genom att patienten (dvs jag) får ligga på mage och läkaren klämmer på vaden. Om foten inte rör sig är hälsenan av. Dessutom finns det en synlig och palperbar grop där hälsenan ska va. Givetvis jämför man fötterna men det var inte så mycket att tveka på i mitt fall. Operation ja men enligt bakjouren här som i Skellefteå inte akut men de bokade in tid för ultraljud och hos ortopeden på måndag morgon. Då blir det operation :) Ny gipsskena, mer smärtstillande och hem till mamma och pappa för att försöka sova...
Tack för det som du berättar, den 2 juli ramlade jag från en stegstol och hälsenan gick av, nu kan jag följa vad som kommer att ske med mig
SvaraRaderaMed vänlig hälsning Johan Ljungqvist Hindås