Äntligen!!

Telefonen ringde i morse och plötsligt var jag klarvaken! Vem skulle ringa på morgonen om inte sjukhuset?? Och jovisst  - det var de. Väntade jag på operation? Ja! Var jag fastande sedan midnatt? Ja! Kunde jag komma in till halv elva? Ja!!!

Så ingen frukost men en dusch (som numera genomförs sittande på en pall i badkaret med benet i plast på kanten). Enligt instruktionerna ska man inte ta med sig något utom en frukt att äta efter operationen men mobilen fick följa med, och mamma ;) Och pappa fick komma hem från jobbet och köra oss. Anmäld och betald och i och med det berättigad till frikort. Fick ganska snart hoppa in i omklädningsrummet och skicka hem mamma. Där fick jag låsa in mina kläder och mobilen i ett skåp och klä på mig en sådan där urtjusig sjukhusskjorta utan rygg - charmerande. Omklädningsrummet fungerade som sluss in till uppvak 1 där jag skulle vänta på operation. Jag fick återigen frågan om jag varit fastande sedan midnatt och fick en slang för dropp på sidan av armen, nej på baksidan av handen... nej, det fick bli i armvecket. Nya svåra verktyg ledde till två misslyckade försök med ett blåmärke över hela handryggen. Men förutom det fick jag en tablett med morfin så det kändes ju lovande. Jag fick veta att läkaren som skulle operera skulle komma in och titta och rita på mitt ben. Han kom in, tittade på foten, meddelade sig gilla gipsskenan och att jag kunde fortsätta ha den efteråt och att han själv tänkte göra helg när vi var klara så hade jag några frågor? Jag satt ju mest och väntade på att han skulle rita på mitt ben och innan han gick sa han "javisst ja" tog fram en fet tuschpenna och... ritade en pil med riktning neråt vid mitt knä!! Om någon förstår poängen med det får ni gärna förklara det. Särskilt som jag under operationen låg på mage och han ritade på framsidan av benet...

Nåja, till själva operationen. Jag blev ivägrullad och fick lägga mig på mage på en rullande grön operationsbänk. Utanför operationssalen fick jag träffa min narkossköterska som jag inser är den som hela operationen hänger på eftersom att han tog hand om mig hela vägen igenom han kopplade in mig i dropp och blodtrycksmanschett. Förutom honom fanns några andra sköterskor i rummet som kopplade in mig till EKG-maskinen och som "jordade" mig (för att kunna bränna ihop blodkärl om jag minns rätt). Och! Det här är viktigt... Hon tvättade mitt ben och foten som alltså inte tvättats på en vecka och som innan instängning i gipsskena och bandage spelade volleyboll - kan inte ha varit en helt angenäm uppgift :-/ Men! Enligt sköterskan har jag fantastiskt vackra fötter :o) Och enligt narkossköterskan är det extrem komplimang från en operationssköterska för fötter är inte deras favoritkroppsdel precis (framgick inte vilken det är...). Så det tar jag med mig =)

Operationen gjordes med lokalbedövning och bedövningen var den mest smärtfyllda delen men inte så farligt det heller. Resten var snarare obehagligt eftersom det visserligen inte gjorde ont men det kändes - att han grävde efter senan och bråkade med vaden som inte riktigt var helt samarbetsvillig. Under tiden fyllde min gode vän narkossköterskan på med lugnande och smärtstillande i lagom takt medan vi pratade om allt möjligt inklusive den pågående operationen. Operationen påbörjades kl 12.20 och kl 14.20 var jag tillbaka på uppvak 1. Efter operationen lät jag inte alls läkaren åka hem utan tvingade honom att berätta vad han hade gjort och vad jag skulle göra nu. Han berättade att han gjort ett snitt på ungefär en dm och att hälsenan varit lite knepig att sy ihop eftersom den gått av så rakt, som ett snitt - så han hade varit tvungen att "bråka lite". Nu skulle jag hem och vila och äta smärtstillande och inte belasta foten så länge jag hade gipsskena - om inte annat för att den inte skulle hålla för det. Jag skulle dessutom ta blodförtunnande sprutor varje kväll i tio dagar, den första fick jag av en sköterska innan jag for hem och resten skulle jag ta på egen hand.

Flyttad till en vanlig sjuksäng och inrullad på uppvak och överlämnad till sköterskan där igen fick jag ett par smörgåsar och jos, vilket gjorde mig illamående... Men jag fick också byta den rygglösa sjukhusskjortan till mina egna kläder vilket ju kan få vem som helst att må bättre. Min syster kom och hämtade mig med en lånerullstol och efter att jag fått spruta och ytterligare instruktioner var det bara att åka hem :)

 Nyopererad

Hemma hos mamma och pappa med benet i högläge.