Smärta...

Jag var inte riktigt beredd på hur ont det skulle göra. Bara ett par timmar efter att jag kommit hem från sjukhuset började det göra ont och efter det ondare, och ondare... Som tur var hade jag vid det här laget tre olika smärtstillande som jag kunde ta och som jag sedan fortsatte ta enligt ordination. Det var nästan omöjligt att sova på av smärtan så jag ställde larm på mobilen för varje tidpunkt då jag fick ta en till tablett med en notering om vilken, det gjorde dels att jag inte behövde tänka och räkna timmar mitt i natten och dels inte behövde kolla på klockan hela tiden. Den enda, men ganska stora, trösten var att den här smärtan betydde att det läkte - både hälsenan och operationssåret så heja heja - läk allt ni har!

Det värsta gick över efter drygt två dygn och jag har nu kunnat trappa ner på tabletterna och sova hela natten igenom - underbart!

Jag fortsätter ha foten i högläge så ofta och mycket jag kan för när den är nere gör den dels ont och dels syns det hur tårna som stucker fram blir alldeles blå, vilket väl inte kan vara helt nyttigt. Men det är ju lugnt eftersom jag ändå inte kan göra så mycket annat än att sitta eller ligga. Det är otroligt skönt att jag har möjlighet att bo hemma hos mina föräldrar just nu, jag vet ärligt talat inte hur jag skulle klara av att bo ensam. Jag klarar inte av att göra någonting alls själv just nu, utom att äta, gå på toa och sova... Och spela kort :) Syskonen har kommit i omgångar och ätit och spelat med oss de senaste dagarna - mycket trevligt :o)

Dessutom har vi haft sol så det har blivit lunch ute på bron!