Jag har långt, stort, brett och nästan allomfattande tålamod i de flesta fall men nu börjar det faktiskt tryta. Åtminstone vissa stunder.
Nu har min fot och mitt ben varit befriade från sitt fängelse i snart en vecka och läkaren så redan första dagen att "Nu kan du gå utan kryckor!" Jag börjar förstå att det han egentligen menade var att "Nu kan du gå utan kryckor utan att hälsenan går av igen." Det betyder inte nödvändigtvis att jag kan gå - uppenbarligen. Visst kan jag ta mig en liten bit utan hjälp men då haltande med benet sträckt snett ut eftersom hälsenan är för kort och stel för att tillåta den rörelse som behöver utföras för att ta ett normalt steg. Jag visste faktiskt inte hur mycket vi använder fotleden när vi går - framför allt inte hur mycket vi sträcker ut vaden och därmed hälsenan. Visst har det blivit bättre sedan i måndags - jag menar jag är inte riktigt lika beroende av att krampaktigt hålla i båda kryckorna när jag går längre och jag gör mitt träningsprogram duktigt fyra gånger om dagen så det är bäst att det blir bättre!
Det är särskilt irriterande eftersom min överansträngda hand knappast blir bättre av att vara tillbaka i krycktjänst. Jag frågade både läkaren och sjukgymnasten om den och läkaren sa att det blir bättre så snart jag kan släppa kryckorna (vilket ju var i måndags enligt honom) och sjukgymnasten sa att det är ganska vanligt att man får sådana problem av att använda kryckor och att det vore ju bra om jag kunde släppa ena kryckan så snart som möjligt. En tröst var ju i alla fall att det är rätt hand för när jag övergår till en krycka är det den vänstra som gäller :) Nu råkar jag i mitt jobb vara beroende av båda händerna och båda benen så jag hoppas verkligen att bättringen är inom synhåll.
Nu ska jag sluta klaga och leta rätt på lite sommarkläder. Det är ju midsommar snart :o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar